Känslor...vad ska dem vara bra för!?
Tjoho alla...
Har ni tänkte på de här med känslor! Visst kan dem vara helt jeffla underbara...
... men ibland kan dem vara sjukt jeffla störande också!
När man inte har kontroll över sina känslor, då är dem väldigt störande. Jag gillar inte de! När man pendlar mellan att veta vad känner och kunna styra dem och inte veta riktigt vad man känner och inte riktigt kunna styra dem. Ibland hamnar jag där, när jag inte riktigt vet vad jag känner och dem hela tiden studsar fram och tillbaka... När jag måste tänka en himla massa, för att kunna komma på vad det är jag igentligen känner. Jag kan sällan bestämma mig direkt för vilken känsla det jag har just i en specifik situation. Det har jag fått lida för vid ett par tillfällen i mitt liv...
Jag vet med mig att jag är ganska känslosam människa, både glada känslor, arga känslor, ledsna känslor och lyckliga känslor blir väldigt starka hos mig och jag är sällan rädd för att visa dem. Detta är något jag både lidit för och dragit fördelar av...
Den värsta känsla jag vet är: SAKNAD! Jag hatar att behöva känna att man saknar något eller någon. Att gå runt och ha den där klumpen i magen. Känna att det är något som saknas, känna att man vill ha något mer och veta att det tar ett tag innan man kan få de där som saknas.
Den bästa känslan jag vet är: KÄRLEK/LYCKA! När man får den studsbollen, i magen. Den som far runt och sprider värme. Den som gör att man blir glad och ler. När känslan i kroppen, gör att man känner sig oövervinnerlig och bäst i världen!
Sista tiden i mitt liv har varit fylld av känslor, känslor som både varit bra och dåliga känslor. Bra känslor som både varit bra och dåliga och dåliga känslor som både varit bra och dåliga.
Jag hatar när känslostormarna kommer över mig, jag vill ha de lungt och stilla på den fronten. Jag vill kunna känna mig trygg och omtyckt. Gillar inte när mina egna känslor spelar mig dom här spratten, spratt som kommit lite väl ofta sista tiden....
Snälla låt mig få känna .... de där igen!
//Tobban...
... varför blir det inte alltid som man själv vill!?
Har ni tänkte på de här med känslor! Visst kan dem vara helt jeffla underbara...
... men ibland kan dem vara sjukt jeffla störande också!
När man inte har kontroll över sina känslor, då är dem väldigt störande. Jag gillar inte de! När man pendlar mellan att veta vad känner och kunna styra dem och inte veta riktigt vad man känner och inte riktigt kunna styra dem. Ibland hamnar jag där, när jag inte riktigt vet vad jag känner och dem hela tiden studsar fram och tillbaka... När jag måste tänka en himla massa, för att kunna komma på vad det är jag igentligen känner. Jag kan sällan bestämma mig direkt för vilken känsla det jag har just i en specifik situation. Det har jag fått lida för vid ett par tillfällen i mitt liv...
Jag vet med mig att jag är ganska känslosam människa, både glada känslor, arga känslor, ledsna känslor och lyckliga känslor blir väldigt starka hos mig och jag är sällan rädd för att visa dem. Detta är något jag både lidit för och dragit fördelar av...
Den värsta känsla jag vet är: SAKNAD! Jag hatar att behöva känna att man saknar något eller någon. Att gå runt och ha den där klumpen i magen. Känna att det är något som saknas, känna att man vill ha något mer och veta att det tar ett tag innan man kan få de där som saknas.
Den bästa känslan jag vet är: KÄRLEK/LYCKA! När man får den studsbollen, i magen. Den som far runt och sprider värme. Den som gör att man blir glad och ler. När känslan i kroppen, gör att man känner sig oövervinnerlig och bäst i världen!
Sista tiden i mitt liv har varit fylld av känslor, känslor som både varit bra och dåliga känslor. Bra känslor som både varit bra och dåliga och dåliga känslor som både varit bra och dåliga.
Jag hatar när känslostormarna kommer över mig, jag vill ha de lungt och stilla på den fronten. Jag vill kunna känna mig trygg och omtyckt. Gillar inte när mina egna känslor spelar mig dom här spratten, spratt som kommit lite väl ofta sista tiden....
Snälla låt mig få känna .... de där igen!
... varför blir det inte alltid som man själv vill!?
Kommentarer
Trackback
