tobbbee

Hej!

När man nu är föreningskonsulent, kanslichef eller vad det nu är jag är. Så är det inga problem att hitta variation i arbetet.

Vissa stunder sitter man framför datorn och pysslar med marknasföring av föreningen, försöker ragga publik till vårt representationslag, hitta pengar till att finasiera våran ungdomsverksamhet. Nästa sekund sitter man i telefon och pratar utveckling och får ta emot kritik eller beröm kring arbetet och verksamheten. När man sen lägger på telefonen, tar man sig ut till tvättstugan, dags att tvätta. Under tiden tvättmaskinen blir klar drar man fram dammsugaren, städning!

När städningen är klar sitter man vid datorn igen, någon behöver hjälp med fotbollsskor, träningsoveraller eller besök hos en sjukgymnast.

När man sen städat, tvättat, diskat, fixat med marknadsföring och affischer så får man tid över till att pyssla med projektansökningar eller redovisningar av tillexempel LOK-stödet.

När man sen gjort en arbetsdag, skrivit på en övergång eller tre, så är det dags att genomföra träning. Först hinner man titta på A-herrs träning några minuter. Därefter drar man till damerna, väntar, väntar... 4 pers dyker upp, eller 16 pers. Man vet igentligen aldrig. Man kan bara hoppas...

Oavsett hur variationsrikt eller hur mkt man hoppas, så kan jag bara säga att jag verkligen älskar mitt jobb!

Det är dock väldigt trist när man får tvätta och städa mer än man får ägna tid till at förädla och utveckla föreningen...

Jag trivs!
Jag är priviligerad!
Jag är mig själv!